Kom nyss hem från Linnea med en annan typ också, suttit där och snackat och ätit (som vanligt), jag och Linnea satt och prata om alla sjuka saker vi gjorde i Tylösand och hur jävla sjuk den resan va från att vi lämna Malmö tills vi kom hem. Bara vägen upp va ju katastrof! Och hur mycket man saknar de nu, och sista tiden har jag verkligen fattat att jag saknar den typen jag träffa där, helt sjukt! Har inte känt så förut för någon jag dessutom knappt känner? Du visa mycket på kort tid, och jag har inte ens ord hur jag skulle kunna förklara att jag känner såhär. Plus att de är väldigt svårt eftersom jag inte får träffa dig så jag kan inte bevisa något för dig, vilket jag egentligen verkligen skulle vilja. Önskar du kunde vara densamma som när vi träffades i Tylösand, en riktigt mjukis kan man kalla dig :) och tänk nu, jag sitter och skriver detta inför alla som läser min blogg, du tror inte att jag bara sitter och säger de bara för att jag ska då? nej verkligen inte, detta kom från hjärtat.